Har funderat under den sista tider mer och mer på min klass. Jag är ensam tjej på 18 killar eftersom jag går en linje som leder till ett arbete som är mansdominerat. Jag tyckte det lät najs att börja i en klass med nästan bara killar i 9an, och flera kompisar till mig säger att dom gärna hade bytt till min klass för att få gå med killar.

 

Jag förstår dom, helt. Men nu när jag gått mer än halva gymnasiet med bara killar (utom första året då ja hade en tjej i klassen) känner jag hur det tär på mig mer och mer. Andra hade kanske klarat av det men att få känna dagligen att jag inte blir respekterad på samma sätt som de andra i klassen gör ont. Jag känner mig nedstämnd nästan varje dag nu för tiden just på grund av det.

 

Hör då och då att jag som tjej inte duger. T.ex. hörde jag senast i veckan att "man ska inte låta en kvinna göra ens jobb". Men vad menar du? Är vi sämre? Vad ska jag svara? Förlåt att jag föddes som tjej...? 

 

När jag började 2an blev jag ensam tjej och ända sen dess har jag kämpat för att få deras respekt. Det var i början av 2an jag upptäckte feminismen och dess betydelse, och upptäckte hur viktig den är idag. 

 

Vissa av er kanske tycker jag är dum i huvet. Hatar jag män? Nej. Hur kan jag de, när jag är hetro och älskar min kille som är man? Jag vill ha jämställdhet. Hade jag för ett år sedan fått höra att någon är feminist hade jag kollat snett på den personen. Idag om någon säger att dom inte är feminist kollar jag snett och undrar om du verkligen förstår den riktiga betydelsen(och jag inser att du inte är påläst). 

 

Feminister vill ha ett samhälle där kvinnan kan få samma rättigheter som mannen osv. JÄMSTÄLLT. Vi kvinnor ligger i någon sorts underläge och även fast just du inte märkt av det, är det nog för att du inte tänkt på det. Är jag med mina killkompisar får jag ofta höra saker som tex "gå till köket kvinna, där du hör hemma". Liknade saker har säkert också hört om du är med bara några killar en kväll. Det är inte okej.

 

Sedan jag skaffat kille har jag känt att nästan alla mina kompisar gillar Marcus mer. "Är Marcus där?" "Vad gör Marcus?" hör jag ofta när de ringer mig, och det är kompisar som är närmare mig. Det kanske inte är så konsigt, men de frågar aldrig efter mig och varför ringer de mig om det är Marcus de vill prata med?

 

Eftersom jag inte får den respekten jag förtjänar så måste jag be Marcus fråga MINA kompisar om de vill göra något, eller be Marcus skriva till någon för att hade jag skrivit hade de inte svarat eller inte tagit mig seriöst. Jag måste be Marcus fråga om vi får komma på fest eller få följa med på något, och tro mig, jag har också försökt skriva osv men fått respons som är helt olik de Marcus skulle få. 

 

Eftersom jag nu har avslöjat att jag är feminist, i ett väldigt långt inlägg, kommer det säkert fler men kortare inlägg som sånt här som jag blir sårad av just för att jag är tjej. Har du frågor om feminismen är det bara att fråga, jag svarar gärna eftersom de är så viktigt.

 

Men är du helt emot feminismen är du välkommen att packa sig själv och dina åsikter i en väska och resa tillbaka typ 100 år i tiden. :) Och är du till och med tjej som inte är feminist, är du inte på din egen sida? Tackar du på riktigt nej till dina egna rättigheter? Jag tycker verkligen att du borde tänka om en stund.

 

(Bara så du vet är Beyonce feminist...ja jusste, Beyonce... lyssna på hennes låt ***Flawless så får du höra om feminismen. Lyssna HÄÄÄÄR på spotify, den kommer starta din spotify bara så du vet, och HÄÄÄÄR på youtube, det är nog nyttigt för oss alla att lyssna)

 

Hoppas du lärde dig något nytt! :)